30/11
(För att förtydliga den förra texten där ja skrev att jag hade fotograferat för ett fotbolls företag, det var svenska kyrkans samarbete med svenska fotbolls förbundet.) Påtal om det så har jag slängt iväg bilderna till detta förbund samt en text som löd såhär:
Vi var fem ungdomar från Lidköping som fick vara med och delta i en fotbollsmatch engagerad av Tumaini children's center tanzania. En kille på femton år visade oss från början till slutet hur man kan tillverka fotbollar av plastpåsar och hur man sedan knyter ett hårt snöre runt för att få den rätta formen. Han berättade även att man ofta använde sig av bananblad för att göra fotbollar. Det var väldigt fascinerande att se hur det verkligen går till, och att det faktiskt framför allt är möjligt. Men den lyckligaste gåvan var att ge dem riktiga fotbollar att spela med samt ett par t-shirtar, något som var väldigt uppskattat men också behövande. Vi fick ta lärdom om att en sådan grej som för oss kanske är liten och en självklarhet, inte är en lika självklarhet överallt i världen.
Vi har besökt så som två skolor, en musikskola och en "vanlig" skola.. det känns konstigt att se hur de trängs runt hundra pers i ett vanligt klassrum för oss. Hur får man sin röst hörd? Hur får man hjälp av lärare när man väl behöver det?
Vi har varit flera gånger på gatubarnsprojektet, ett ställe för gatubarn, dit dom får komma och fundera på vilken väg de vill ta i livet samt hur man försörjer sig, en chans att gå till skolan.. Vi var där flera gånger för vi blev så berörda om förhållanden verkligen kan vara, hur man som tio år tar droger och hur man som tre år får leva på gatan. Varje gång fick vi ett så varmt välkomnande och det satte spår i oss när dom sa "We are praying that you guys som day will come back". För det vill vi. Så gärna.
Ett hem för barn som har mammor som har dött vid födeseln och pappan måste jobba för att kunna försörja sig så har inte tid för barnet när det är som minst. Först blev dom rädda för oss och började gråta, men ju mer vi var där och började sjunga för dom så ville dom aldrig att vi skulle gå därifrån. Vi fick även jobberbjudande där om vi ville komma tillbaka efter studenten.
Sen har vi varit hemma hos familjer och besökt och varit på gudstjänst på swahilii på tre timmar, åkt speedboat över till en ö där alla bodde i skjul och ön hade en enda tv som biograf.
Vi har varit flera gånger på gatubarnsprojektet, ett ställe för gatubarn, dit dom får komma och fundera på vilken väg de vill ta i livet samt hur man försörjer sig, en chans att gå till skolan.. Vi var där flera gånger för vi blev så berörda om förhållanden verkligen kan vara, hur man som tio år tar droger och hur man som tre år får leva på gatan. Varje gång fick vi ett så varmt välkomnande och det satte spår i oss när dom sa "We are praying that you guys som day will come back". För det vill vi. Så gärna.
Ett hem för barn som har mammor som har dött vid födeseln och pappan måste jobba för att kunna försörja sig så har inte tid för barnet när det är som minst. Först blev dom rädda för oss och började gråta, men ju mer vi var där och började sjunga för dom så ville dom aldrig att vi skulle gå därifrån. Vi fick även jobberbjudande där om vi ville komma tillbaka efter studenten.
Sen har vi varit hemma hos familjer och besökt och varit på gudstjänst på swahilii på tre timmar, åkt speedboat över till en ö där alla bodde i skjul och ön hade en enda tv som biograf.
Kommentarer
Trackback
